Jerusalems stora avfall

1 Ve över den upproriska och orena staden,

förtryckets stad!

2 Hon lyssnar inte till någon,

hon tar inte emot tillrättavisning,

påHerrenförtröstar hon inte

och sin Gud nalkas hon ej.

3 Hennes styresmän därinne är rytande lejon,

hennes domare är kvällens vargar,

som ingenting spar till morgonen.

4 Hennes profeter är skrävlare,

trolösa män.

Hennes präster vanhelgar det som är heligt

och gör våld på lagen.

5 Herrenär rättfärdig därinne,

han gör inget orätt.

Morgon efter morgon låter han sin rätt gå fram i ljuset,

den uteblir aldrig.

Men den orättfärdige vet inte av någon skam.

6 Jag utrotade hednafolk,

deras murtorn förstördes,

deras gator gjorde jag öde,

och ingen gick där längre.

Deras städer skövlades,

och ingen människa, nej ingen enda bodde där.

7 Jag sade: “O, att du ville frukta mig,

och ta emot tuktan.”

Då skulle stadens boning inte utplånas,

den skulle inte drabbas av allt det

som jag bestämt som straff.

Men i stället steg de tidigt upp

för att hinna med sina fördärvliga gärningar.

8 Vänta därför på mig, sägerHerren,

på den dag då jag står upp för att ta byte.

Ty detta är mitt domslut: Jag skall förena folk

och samla kungariken

för att utgjuta över dem min förbittring,

hela min vredes hetta.

Ty av min nitälskans eld skall hela jorden förtäras.

Frälsning för Israels kvarleva

9 Då skall jag ge folken renade läppar,

och de skall alla åkallaHerrensnamn

och tillsammans tjäna honom.

10 Från trakten bortom Nubiens floder

skall mina tillbedjare, mitt förskingrade folk,

frambära offer åt mig.

11 På den dagen skall du inte längre blygas

för alla de överträdelser

som du har begått mot mig.

Ty då skall jag avskilja från dig dem som jublar så segervisst hos dig,

och du skall inte längre

förhäva dig på mitt heliga berg.

12 Men jag skall lämna kvar i dig ett folk

som är ödmjukt och svagt,

och de skall förtrösta påHerrensnamn.

13 Kvarlevan av Israel

skall inte längre göra orätt,

inte tala lögn,

och i deras mun

skall inte finnas en falsk tunga.

De skall finna föda och lägga sig ner

utan att någon förskräcker dem.

14 Jubla, du dotter Sion,

höj glädjerop, du Israel!

Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,

du dotter Jerusalem!

15 Herrenhar tagit bort straffdomarna från dig,

han har röjt din fiende ur vägen.

Herren, Israels Konung, bor i dig.

Du skall inte längre frukta något ont.

16 På den dagen skall det sägas till Jerusalem:

“Frukta inte, Sion,

låt inte dina händer falla!

17 Herren, din Gud, bor i dig,

en hjälte som frälsar.

Han gläder sig över dig med lust,

han tiger stilla i sin kärlek,

han fröjdas över dig med jubel.”

18 Jag skall samla dem

som sörjer för högtidernas skull,

dem som varit skilda från dig

och nu bär föraktets börda.

19 Se, jag skall på den tiden

ta itu med alla som plågat dig.

Jag skall frälsa de haltande

och samla de fördrivna.

Jag skall låta dem bli

till lovsång och berömmelse

på hela jorden, där de var så hånade.

20 På den tiden skall jag föra er hem,

ja, då skall jag föra er samman.

Ty jag skall låta er bli

till berömmelse och lovsång bland jordens alla folk,

när jag gör slut på er fångenskap

inför era ögon,

sägerHerren.”

—https://d1b84921e69nmq.cloudfront.net/44/32k/ZEP/3-f60f7373af26873b33f2a298a6e0b286.mp3?version_id=160—