Folket bekänner sina synder

1 På tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden.

2 De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar.

3 De reste sig upp från sin plats och man läste urHerrens, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen. Under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbadHerren, sin Gud.

4 Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst tillHerren, sin Gud.

5 Leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: “Stig upp och prisaHerren, er Gud, från evighet till evighet!

Lovat vare ditt härliga namn,

som är upphöjt

över allt lov och pris.

6 Du ensam ärHerren.

Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara,

jorden och allt som är på den,

haven och allt som är i dem,

och du håller dem alla vid liv.

Himlens härskara tillber dig.

7 Du,Herre, är den Gud

som utvalde Abram

och förde honom ut från det kaldeiska Ur

och gav honom namnet Abraham.

8 Du fann hans hjärta trofast inför dig

och du slöt förbund med honom:

att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas,

amoreernas, perisseernas,

jebusiternas och girgaseernas land.

Du lät dina ord gå i uppfyllelse,

ty du är rättfärdig.

9 Du såg våra fäders nöd i Egypten

och hörde deras rop vid Röda havet.

10 Du gjorde tecken och under mot farao,

mot alla hans tjänare

och mot allt folket i hans land.

Ty du visste hur övermodigt egyptierna behandlade dem.

Du gjorde dig ett namn, som är detsamma än idag.

11 Havet delade du framför dem,

så att de gick mitt igenom det på torr mark.

Men deras förföljare sänkte du i djupet,

som en sten i väldiga vatten.

12 Med en molnstod ledde du dem om dagen

och med en eldstod om natten

för att lysa dem på den väg de skulle gå.

13 På Sinai berg steg du ner

och du talade till dem från himlen,

gav dem rättfärdiga föreskrifter

och sanna lagar, goda stadgar och bud.

14 Om din heliga sabbat gav du dem kunskap

och bud, stadgar och lagar gav du dem

genom din tjänare Mose.

15 Bröd från himlen gav du dem

när de hungrade,

vatten ur klippan lät du komma

när de törstade.

Du bjöd dem gå

och ta i besittning det land

som du med upplyft hand

hade lovat ge dem.

16 Men våra fäder handlade övermodigt.

De var hårdnackade och lyssnade inte på dina befallningar.

17 De vägrade lyssna

och kom inte ihåg de under

som du hade gjort bland dem.

De var hårdnackade

och valde i sin upproriskhet en anförare

för att vända tillbaka till sitt slaveri.

Men du är en Gud som förlåter,

nådig och barmhärtig,

sen till vrede och stor i nåd.

Du övergav dem inte,

18 fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sade:

“Detta är din gud,

som har fört dig upp ur Egypten”,

och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.

19 Men i din stora barmhärtighet

övergav du dem ändå inte i öknen.

Molnstoden vek inte ifrån dem om dagen

utan ledde dem på vägen,

och eldstoden upplyste om natten

den väg de skulle gå.

20 Din gode Ande gav du för att undervisa dem.

Ditt manna nekade du inte deras mun,

och vatten gav du dem när de törstade.

21 I fyrtio år försörjde du dem i öknen,

så att ingenting fattades dem.

Deras kläder blev inte utslitna,

och deras fötter svullnade inte.

22 Du gav dem riken och folk

och delade ut åt dem olika områden.

De intog Sichons land,

det land som tillhörde kungen i Hesbon,

och det land som tillhörde Og, kungen i Basan.

23 Deras barn gjorde du talrika

som stjärnorna på himlen.

Du förde dem in i det land

som du lovat deras fäder

att komma till och ta i besittning.

24 Och deras barn kom

och tog landet i besittning.

Du kuvade för dem landets invånare, kananeerna,

och gav dessa i deras hand,

både kungarna och landets folk,

och de gjorde med dem som de ville.

25 De intog befästa städer och en bördig jord

och tog i besittning hus fulla med allt gott,

och uthuggna brunnar, vingårdar,

olivplanteringar och fruktträd i mängd.

De åt, blev mätta och välmående

och njöt av din stora godhet.

26 Men de blev olydiga och upproriska mot dig,

de kastade din lag bakom sin rygg.

De dödade dina profeter som varnade dem

och ville få dem att vända om till dig.

De gjorde sig skyldiga till grova hädelser.

27 Då gav du dem i deras fienders hand

och dessa förtryckte dem.

Men i sin nöd ropade de till dig,

och från himlen hörde du det.

Efter din stora barmhärtighet

gav du dem befriare,

som frälste dem ur deras fienders hand.

28 Men när de kom till ro,

gjorde de åter det som var ont inför dig.

Då lämnade du dem i deras fienders hand,

så att dessa fick råda över dem.

Men åter ropade de till dig,

och från himlen hörde du det,

du räddade dem efter din barmhärtighet många gånger.

29 Du förmanade dem för att föra dem tillbaka till din undervisning.

Men de var övermodiga

och lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter,

fastän den människa som håller dem får leva genom dem.

De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna.

30 Du hade tålamod med dem i många år

och förmanade dem med din Ande genom dina profeter,

men de lyssnade inte.

Då gav du dem i de främmande folkens hand.

31 Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på dem

och övergav dem inte.

Ty du är en nådig och barmhärtig Gud.

32 Och nu, vår Gud, du store,

väldige och fruktansvärde Gud,

du som håller förbundet och bevarar nåd,

må du inte anse den plåga vara för ringa som har drabbat oss,

våra kungar, våra furstar,

våra präster, våra profeter,

våra fäder och hela ditt folk –

från de assyriska kungarnas dagar ända till denna dag.

33 Du är rättfärdig i allt det som har kommit över oss,

ty du har visat dig trofast,

men vi har varit ogudaktiga.

34 Våra kungar, våra furstar,

våra präster och våra fäder

höll inte din lag

och gav inte akt på dina bud

och de varningar du gav dem.

35 Fast de levde i sitt eget rike

med allt det goda som du skänkte dem

i det vidsträckta och bördiga land som du gav dem,

har de ändå inte tjänat dig

eller vänt om från sina onda gärningar.

36 Se, idag är vi slavar,

i det land som du gav åt våra fäder

för att de skulle äta dess frukt och dess goda,

se, där är vi slavar.

37 Dess rika skörd ges åt de kungar som du har satt över oss för våra synders skull.

De råder över våra kroppar och vår boskap som de behagar,

och vi är i stor nöd.”

Förbundets förnyelse och innehåll

38 På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.

—https://d1b84921e69nmq.cloudfront.net/44/32k/NEH/9-690a4e201fe37a485381a4c4ba437ca0.mp3?version_id=160—