Psaltaren 116

Lovsång för räddning ur dödsfara

1 Jag harHerrenkär,

ty han hör min röst, mitt rop om nåd.

2 Han har vänt sitt öra till mig,

i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

3 Dödens band omslöt mig,

dödsrikets ångest grep mig,

jag kom i nöd och bedrövelse.

4 Men jag åkalladeHerrensnamn:

“O,Herre, rädda min själ!”

5 Herrenär nådig och rättfärdig,

vår Gud är barmhärtig.

6 Herrenbevarar enkla människor,

jag var i elände och han frälste mig.

7 Vänd åter till din ro, min själ,

tyHerrenhar varit god mot dig.

8 Du har räddat min själ från döden,

mitt öga från tårar, min fot från fall.

9 Jag skall vandra införHerren

i de levandes land.

10 Jag tror, därför talar jag,

jag som plågades svårt,

11 jag som sade i min ångest:

“Alla människor är lögnare.”

12 Hur skall jag kunna återgäldaHerren

alla hans välgärningar mot mig?

13 Jag vill ta frälsningens bägare

och åkallaHerrensnamn.

14 Jag vill infria mina löften tillHerren

inför hela hans folk.

15 Dyrbar iHerrensögon

är hans frommas död.

16 O,Herre, jag är ju din tjänare,

jag är din tjänare, din tjänarinnas son,

du har lossat mina band.

17 Åt dig vill jag offra lovets offer,

Herrensnamn vill jag åkalla.

18 Jag vill infria mina löften tillHerren

inför hela hans folk,

19 i gårdarna tillHerrenshus,

mitt i dig, Jerusalem.

Halleluja!

—https://d1b84921e69nmq.cloudfront.net/44/32k/PSA/116-75f8eedee870452c2fe5406473a0e9d5.mp3?version_id=160—