Bön om beskydd och tack för räddning

1 Av David.

Till dig,Herre, ropar jag,

min klippa, var ej stum mot mig.

Om du är tyst mot mig,

blir jag lik dem som far ner i graven.

2 Hör mina böners ljud

när jag ropar till dig,

när jag lyfter mina händer

mot det innersta i din helgedom.

3 För inte bort mig med ogudaktiga

och med ogärningsmän,

som talar vänligt med sin nästa

men har ondska i sina hjärtan.

4 Löna dem efter deras handlingar,

efter deras onda gärningar.

Löna dem efter deras händers verk,

vedergäll dem för vad de har gjort.

5 Ty de ger inte akt påHerrensgärningar,

på hans händers verk.

Därför skall han slå ner dem

och inte mer bygga upp dem.

6 Välsignad vareHerren,

ty han har hört mina böner om nåd.

7 Herrenär min styrka och min sköld,

på honom förtröstade mitt hjärta.

Jag fick hjälp och mitt hjärta gläder sig.

Jag vill tacka honom med min sång.

8 Herrenär sitt folks styrka,

ett frälsningens värn är han för sin smorde.

9 Fräls ditt folk

och välsigna din arvedel,

var deras herde och bär dem för evigt!

—https://d1b84921e69nmq.cloudfront.net/44/32k/PSA/28-8dcf0cd43f07e8e45e6ded29eb88ac5c.mp3?version_id=160—