Psaltaren 42

ANDRA BOKEN

Den bedrövades längtan efter Gud

1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.

2

Som hjorten trängtar efter vattenbäckar,

så trängtar min själ efter dig, o Gud.

3 Min själ törstar efter Gud,

efter den levande Guden.

När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?

4 Mina tårar är min mat

dag och natt,

ty ständigt säger man till mig:

“Var är nu din Gud?”

5 Detta vill jag tänka på

när jag utgjuter min själ:

Jag gick i folkhopen,

vandrade med den till Guds hus

under jubelrop och tacksägelse,

en högtidsfirande skara.

6 Varför är du så bedrövad, min själ,

och så orolig i mig?

Sätt ditt hopp till Gud.

Jag skall åter få tacka honom

för frälsning genom honom.

7 Min Gud, min själ är bedrövad i mig.

Därför tänker jag på dig

i Jordans land och på Hermons höjder,

på Misars berg.

8 Djup ropar till djup

vid dånet av dina vattenfall.

Alla dina svallande böljor

går fram över mig.

9 Om dagen sänderHerrensin nåd

och om natten är hans sång hos mig,

en lovsång till mitt livs Gud.

10 Jag vill säga till Gud, min klippa:

“Varför har du glömt mig,

varför måste jag gå sörjande,

ansatt av fiender?”

11 Det är som krossade man benen i min kropp,

när mina ovänner hånar mig

och ständigt säger till mig:

“Var är nu din Gud?”

12 Varför är du så bedrövad, min själ,

och varför så orolig i mig?

Sätt ditt hopp till Gud,

ty jag skall åter få tacka honom,

min frälsning och min Gud.

—https://d1b84921e69nmq.cloudfront.net/44/32k/PSA/42-19b09badaca7ac47af8a9e68b1e89e9f.mp3?version_id=160—