Dom och frälsning under Israels historia

1 En sång av Asaf.

Lyssna, mitt folk, till min undervisning,

vänd era öron till min muns ord.

2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal,

uppenbara hemligheter från gången tid.

3 Vad vi har hört och känner till,

vad våra fäder har berättat för oss,

4 det vill vi inte dölja för deras barn.

För ett kommande släkte vill vi förkunnaHerrenslov,

hans makt och de under han har gjort.

5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob,

sin undervisning gav han i Israel.

Han fastställde den för våra fäder,

och de skulle kungöra den för sina barn.

6 Så skulle det bli känt för ett kommande släkte,

för barn som en gång skulle födas,

och de skulle berätta det för sina barn.

7 De skulle då hoppas på Gud

och inte glömma hans verk

utan följa hans bud.

8 De skulle inte bli som sina fäder,

ett motsträvigt och upproriskt släkte,

vars hjärta var opålitligt

och vars ande var trolös mot Gud.

9 Efraims söner, välbeväpnade bågskyttar,

vände om på stridens dag.

10 De höll inte Guds förbund

och ville inte följa hans lag.

11 De glömde hans gärningar,

de under han låtit dem se.

12 Inför deras fäder hade han gjort under,

i Egyptens land, på Soans mark.

13 Han delade havet och lät dem gå igenom det,

han lät vattnet stå som en mur.

14 Han ledde dem om dagen med molnskyn

och hela natten med eldens sken.

15 Han klöv klippor i öknen

och gav dem rikligt med vatten att dricka,

som ur väldiga hav.

16 Rinnande bäckar lät han bryta fram ur klippan,

vatten lät han flyta ner som strömmar.

17 Men de fortsatte att synda mot honom

de var upproriska mot den Högste i öknen.

18 De frestade Gud i sina hjärtan

när de begärde mat för sin lystnad.

19 De talade mot Gud och sade:

“Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

20 Se, han slog på klippan,

så att vatten flödade och bäckar strömmade fram,

men kan han också ge bröd

eller skaffa kött åt sitt folk?”

21 NärHerrenhörde det blev han vred,

eld upptändes i Jakob,

vrede kom över Israel,

22 eftersom de inte trodde på Gud

och inte förtröstade på hans frälsning.

23 Han gav befallning åt skyarna i höjden

och öppnade himlens dörrar.

24 Han lät manna regna över dem till föda,

säd från himlen gav han dem.

25 Änglabröd fick människor äta,

han gav dem all den mat de behövde.

26 Han lät östanvinden fara ut från himlen,

genom sin makt bjöd han sunnanvinden komma.

27 Han lät kött regna över dem som stoft,

bevingade fåglar som havets sand.

28 Han lät det falla ner i sitt läger,

runt omkring sin boning.

29 Då åt de och blev övermätta,

han lät dem få vad de begärde.

30 Men innan de hade stillat sitt begär,

medan maten ännu var i deras mun,

31 kom Guds vrede över dem.

Han sände död bland de tappraste,

Israels utvalda män slog han ner.

32 Ändå fortsatte de att synda,

de trodde inte på hans under.

33 Då lät han deras dagar försvinna i tomhet

och deras år i plötslig undergång.

34 När han dräpte,

frågade de efter honom.

De vände om och sökte Gud.

35 De tänkte på att Gud var deras klippa,

att Gud, den Högste, var deras återlösare.

36 De försökte bedra honom med sina ord,

de ljög för honom med sin tunga.

37 Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom,

de var ej trogna mot hans förbund.

38 Men han är barmhärtig

och förlåter missgärning,

han vill inte förgöra.

Många gånger höll han tillbaka sin vrede

och lät inte hela sin vredesglöd bryta fram.

39 Han tänkte på att de var kött,

en vindpust som far bort och ej kommer åter.

40 Hur ofta var de inte upproriska mot honom i öknen

och bedrövade honom i ödemarken!

41 De frestade Gud gång på gång

och kränkte Israels Helige.

42 De kom inte ihåg vad hans hand hade uträttat,

på den tid då han befriade dem från fienden,

43 då han gjorde sina tecken i Egypten

och sina under på Soans mark.

44 Där förvandlade han deras strömmar till blod,

så att de inte kunde dricka ur bäckarna.

45 Han sände flugsvärmar som åt dem

och paddor som förstörde.

46 Han gav deras gröda åt larver

och deras arbetes frukt åt gräshoppor.

47 Han slog deras vinstockar med hagel

och deras fikonträd med hagelstenar.

48 Han utlämnade deras nötboskap åt hagel

och deras fårhjordar åt blixten.

49 Han sände över dem sin vredesglöd,

harm, vrede och nöd,

en skara av olycksänglar.

50 Han gav fritt utlopp åt sin vrede,

han skonade inte deras själ från döden

utan prisgav deras liv åt pesten.

51 Han slog allt förstfött i Egypten,

kraftens förstling i Hams hyddor.

52 Han lät sitt folk bryta upp som en fårhjord

och förde dem som en boskapshjord genom öknen.

53 Han ledde dem tryggt, så att de inte behövde frukta,

och havet övertäckte deras fiender.

54 Han lät dem komma till sitt heliga land,

till det berg som hans högra hand hade erövrat.

55 Han jagade bort hednafolken för dem

och gav dem deras land som arvedel.

Han lät Israels stammar bo i deras hyddor.

56 Men de var upproriska och frestade Gud, den Högste,

de tog inte vara på hans vittnesbörd.

57 De vek trolöst tillbaka, de liksom deras fäder,

de vände om likt en båge som sviktar.

58 De väckte hans vrede med sina offerhöjder

och kränkte honom genom sina avgudabilder.

59 Gud hörde det och blev vred,

han förkastade Israel med all kraft.

60 Han övergav sin boning i Silo,

det tält han slagit upp bland människorna.

61 Han gav sin makt i fångenskap

och sin ära i fiendehand.

62 Sitt folk utlämnade han åt svärdet,

han blev vred på sin arvedel.

63 Deras unga män förtärdes av eld,

deras unga kvinnor blev utan brudsång.

64 Deras präster föll för svärd,

deras änkor kunde inte hålla dödsklagan.

65 Då vaknade Herren som ur en sömn,

lik en hjälte som legat bedövad av vin.

66 Han slog tillbaka sina fiender,

evig skam lät han komma över dem.

67 Han förkastade Josefs hyddor

och utvalde inte Efraims stam.

68 Men han utvalde Juda stam,

Sions berg, som han älskade.

69 Han byggde sin helgedom hög som himlen,

som jorden grundlade han den för evigt.

70 Han utvalde sin tjänare David

och tog honom från fårhjordens fållor.

71 Från fåren hämtade han honom

och satte honom till herde för Jakob, sitt folk,

för Israel, sin arvedel.

72 Han var deras herde med uppriktigt hjärta

och ledde dem med förståndig hand.

—https://d1b84921e69nmq.cloudfront.net/44/32k/PSA/78-1bbbb4086a723ff2da16c61994520e5b.mp3?version_id=160—