FJÄRDE BOKEN

Guds evighet och människans förgänglighet

1 En bön av gudsmannen Mose.

Herre, du har varit vår tillflykt

från släkte till släkte.

2 Innan bergen blev till

och du skapade jorden och världen,

ja, från evighet till evighet är du, Gud.

3 Du låter människorna vända åter till stoft,

du säger: “Vänd åter, ni människorsbarn!”

4 Ty tusen år är i dina ögon

som den dag som förgick i går,

de är som en nattväkt.

5 Du sköljer dem bort, de är som en sömn.

Om morgonen liknar de gräset som frodas.

6 Om morgonen gror det och blomstrar,

om aftonen vissnar det och blir torrt.

7 Vi går under genom din vrede,

genom din förbittring förskräcks vi.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig,

våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus.

9 Alla våra dagar försvinner genom din harm,

vi slutar våra år som en suck.

10 Vårt liv varar sjuttio år

eller åttio, om krafterna räcker.

När det är som bäst är det möda och bekymmer.

Snart är det förbi, vi flyger bort.

11 Vem känner din vredes makt

och din harm, så att han fruktar dig?

12 Lär oss inse att våra dagar är räknade,

så att vi får visa hjärtan.

13 Vänd åter,Herre! Hur länge dröjer du?

Förbarma dig över dina tjänare!

14 Mätta oss med din nåd när morgonen gryr,

så att vi får jubla och vara glada

i alla våra dagar.

15 Gläd oss lika många dagar

som du har plågat oss,

lika många år som vi har sett olycka.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare

och din härlighet över deras barn.

17 Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss.

Ge framgång åt våra händers verk,

ja, åt våra händers verk må du ge framgång.

—https://d1b84921e69nmq.cloudfront.net/44/32k/PSA/90-2cc450595943a960b5a6cb3bc67bc723.mp3?version_id=160—