Psaltaren 137

Vid Babels floder

1 Vid Babels floder

där satt vi och grät,

när vi tänkte på Sion.

2 I pilträden som fanns där

hängde vi upp våra harpor.

3 Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.

De som plågade oss bad oss vara glada:

“Sjung för oss en av Sions sånger!”

4 Hur skulle vi kunna sjungaHerrenssång

i främmande land?

5 Om jag glömmer dig, Jerusalem,

må min högra hand glömma att spela.

6 Min tunga må fastna i gommen

om jag inte tänker på dig,

om jag inte låter Jerusalem

vara min högsta glädje.

7 Herre, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,

hur de ropade: “Riv ner, riv ner

ända till grunden!”

8 Du Babels dotter, dömd till undergång,

salig är den som får vedergälla dig

för allt vad du har gjort oss.

9 Salig är den som griper dina späda barn

och krossar dem mot klippan.

—https://d1b84921e69nmq.cloudfront.net/44/32k/PSA/137-5dc9f5524ce6541638f0bcb0f1cb0a3e.mp3?version_id=160—