FEMTE BOKEN

1 De återlöstas tacksamhet

TackaHerren, ty han är god,

ty hans nåd varar i evighet.

2 Så sägerHerrensåterlösta,

de som han har återlöst från fiendens hand,

3 de som han har församlat från länderna,

från öster och väster,

från norr och söder.

4 De irrade omkring i öknen på öde stigar,

de fann ingen plats där de kunde bo.

5 De var hungriga och törstiga,

deras liv tynade bort.

6 Men de ropade tillHerren

i sin nöd

och han räddade dem ur deras trångmål.

7 Han ledde dem på den rätta vägen,

så att de kom till en stad där de kunde bo.

8 Må de tackaHerren

för hans nåd,

för hans underbara gärningar mot människors barn,

9 ty han stillade själens törst

och mättade själens hunger med sitt goda.

10 De satt i mörker och dödsskugga,

fångna i elände och järnbojor,

11 ty de hade varit upproriska mot Guds ord

och föraktat den Högstes råd.

12 Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande,

de kom på fall och hade ingen hjälpare.

13 Men de ropade tillHerren

i sin nöd

och han frälste dem ur deras trångmål.

14 Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga,

han slet sönder deras bojor.

15 Må de tackaHerren

för hans nåd,

för hans underbara gärningar mot människors barn,

16 ty han krossade kopparportar

och bröt sönder järnbommar.

17 De var dåraktiga och blev plågade

för sin upproriskhet och synd.

18 De kände avsky för all mat

och var nära dödens portar.

19 Men de ropade tillHerren

i sin nöd,

och han frälste dem ur deras trångmål.

20 Han sände sitt ord och botade dem

och räddade dem från undergång.

21 Må de tackaHerren

för hans nåd,

för hans underbara gärningar mot människors barn.

22 Må de offra lovets offer

och förkunna hans verk med jubel.

23 De som for ut på havet med skepp

och drev handel på stora vatten,

24 de sågHerrensgärningar

och hans under i havets djup.

25 Han talade, och en stormvind uppstod

så att havets vågor gick höga.

26 De for upp mot himlen

och ner i djupen,

så att de miste modet i sin olycka.

27 De raglade och stapplade som druckna,

det var förbi med all deras vishet.

28 Men de ropade tillHerren

i sin nöd

och han förde dem ut ur deras trångmål.

29 Han stillade stormen

och böljorna omkring dem tystnade.

30 De gladdes över att det blev stilla,

och han förde dem till den hamn dit de ville.

31 Må de tackaHerrenför hans nåd,

för hans underbara gärningar mot människors barn,

32 må de upphöja honom i folkets församling

och prisa honom där de äldste sitter.

33 Han gjorde strömmar till öken,

källsprång till torr mark

34 och bördigt land till salthed

för dess invånares ondskas skull.

35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö

och torrt land till källsprång.

36 Han lät de hungriga slå sig ner där

och bygga en stad där de kunde bo.

37 De besådde åkrar

och planterade vingårdar

som gav riklig skörd.

38 Han välsignade dem,

och de blev mycket talrika.

Han lät ej deras boskap minska i antal.

39 När de blev färre

och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer,

40 utgöt han förakt över furstarna

och lät dem irra omkring

i en ödemark utan vägar.

41 Han upphöjde den fattige ur eländet

och förökade deras familjer som hjordar.

42 De rättrådiga ser det och gläder sig,

och all ondska måste tiga.

43 Den som är vis må lägga märke till detta

och tänka påHerrensnådegärningar.

—https://d1b84921e69nmq.cloudfront.net/44/32k/PSA/107-607b669953ffa813e5d2e94d1d812ab8.mp3?version_id=160—