Bön om hjälp mot Guds folks fiender

1 En sång, en psalm av Asaf.

2

Gud, var inte tyst,

tig inte och var inte stilla, Gud!

3 Ty se, dina fiender larmar,

och de som hatar dig lyfter huvudet.

4 Mot ditt folk har de onda planer,

de rådslår mot dem som du beskyddar.

5 De säger: “Kom, vi utrotar dem,

så att de inte mer är ett folk

och så att ingen mer tänker på Israels namn!”

6 I enighet rådslår de med varandra,

de sluter förbund mot dig:

7 Edoms tält och ismaeliterna,

Moab och hagariterna,

8 Gebal, Ammon och Amalek,

filisteerna och de som bor i Tyrus.

9 Assur har också slutit sig till dem,

han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.

10 Gör med dem som du gjorde med Midjan,

som med Sisera och Jabin vid Kishons bäck,

11 dem som förgjordes vid En-Dor

och blev till gödsel på marken.

12 Låt det gå deras stormän

som det gick Oreb och Seeb,

och alla deras furstar

som det gick Seba och Salmunna,

13 eftersom de säger: “Guds betesmarker vill vi erövra.”

14 Min Gud, låt dem bli som virvlande löv,

som strå för vinden.

15 Som elden förtär skog

och lågan svedjer berg,

16 så skall du förfölja dem med ditt oväder

och förskräcka dem med din storm.

17 Täck deras ansikten med skam

så att de söker ditt namn,Herre.

18 De skall komma på skam och förskräckas till evig tid,

de skall komma på skam och gå under.

19 De skall veta att endast du bär namnet “Herren”,

den Högste över hela jorden.

—https://d1b84921e69nmq.cloudfront.net/44/32k/PSA/83-4eb73171607711dc6219c1d336f8022c.mp3?version_id=160—