Profetia om Moab

1 Profetia om Moab:

På en natt är Ar-Moab ödelagt och förstört.

På en natt är Kir-Moab ödelagt och tystat.

2 Han går upp till sitt tempel,

till Dibon och upp på offerhöjderna

för att gråta.

Över Nebo och Medeba jämrar sig Moab,

alla huvuden där är rakade,

alla skägg avskurna.

3 På deras gator har man svept sig i säcktyg.

På deras tak och på deras torg

jämrar sig alla, medan tårarna rinner.

4 Hesbon och Eleale höjer klagorop,

det hörs ända till Jahas.

Därför jämrar sig Moabs krigare,

deras själ våndas i dem.

5 Mitt hjärta sörjer över Moab.

Flyktingarna därifrån flyr till Soar,

till Eglat-Selisija.

Under gråt stiger man upp på Halluhits höjd,

på vägen till Horonajim höjs klagorop över förstörelsen.

6 Ty Nimrims vatten blir torr ödemark,

gräset torkar bort, brodden vissnar,

inget grönt finns kvar.

7 Återstoden av sina ägodelar,

sina sparade tillhörigheter,

bär man därför bort över Pilträdsbäcken.

8 Klagoropen ljuder runt om i Moabs land.

Deras jämmer når till Eglajim,

deras klagan till Beer-Elim.

9 Ty Dimons vatten är fulla av blod,

men ännu mer skall jag låta komma över Dimon:

ett lejon för den som undkommer från Moab

och för dem som finns kvar i landet.

—https://audio-bible-cdn.youversionapi.com/44/32k/ISA/15-45545acc832243705f0b0ec59a7a53ac.mp3?version_id=160—