Ett barn blir oss fött

1 Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.

2

Det folk som vandrar i mörkret

skall se ett stort ljus,

över dem som bor i dödsskuggans land

skall ljuset stråla fram.

3 Det folk som du inte givit

stor glädje,

låter du bli talrikt.

De skall glädja sig inför dig,

så som man gläds under skördetiden,

så som man fröjdar sig när man delar byte.

4 Ty deras bördors ok,

deras skuldrors gissel

och deras plågares stav

bryter du sönder liksom i Midjans tid.

5 Ja, varje stövel buren under stridslarm

och varje mantel vältrad i blod

skall brännas upp och förtäras av eld.

6 Ty ett barn blir oss fött,

en son blir oss given.

På hans axlar vilar herradömet,

och hans namn är:

Under, Rådgivare, Mäktig Gud,

Evig Fader, Fridsfurste.

7 Så skall herradömet bli stort

och friden utan slut

över Davids tron och hans kungarike.

Det skall befästas och stödjas

med rätt och rättfärdighet

från nu och till evig tid.

Herren Sebaots nitälskan skall göra detta.

Herrens vrede mot Israel

8 Herren sänder ett ord mot Jakob,

och det slår ner i Israel.

9 Allt folket får erfara det,

Efraim och Samarias invånare,

de som säger i stolthet och i hjärtats högmod:

10 “Tegelstenar har fallit,

men vi skall bygga med huggen sten.

Mullbärsfikonträd har man huggit ner,

men vi sätter cedrar i deras ställe.”

11 Herren reser upp Resins ovänner mot dem

och uppeggar deras fiender,

12 arameerna från den ena sidan,

filisteerna från den andra,

och de skall sluka Israel med glupska gap.

Med allt detta upphör inte hans vrede,

hans hand är ännu uträckt.

13 Ty folket vänder inte om

till honom som slår dem.

Herren Sebaot söker de inte.

14 Därför skall Herren

hugga av från Israel

både huvud och svans,

både palmtopp och sävstrå,

allt på en dag.

15 De äldsta och högst uppsatta är huvudet,

profeten som talar lögn är svansen.

16 Ty detta folks ledare för det vilse,

och de som låter sig ledas går i fördärvet.

17 Därför kan Herren inte glädja sig

över deras unga män,

eller förbarma sig

över deras faderlösa och änkor.

Ty alla är de skenheliga och gör det som är ont,

varje mun talar dårskap.

Med allt detta upphör inte hans vrede,

hans hand är ännu uträckt.

18 Ja, ogudaktigheten brinner som en eld,

den förtär tistel och törne.

Den antänder snårskogen

så att den går upp i höga virvlar av rök.

19 Genom Herren Sebaots vrede

står landet i brand,

och folket är som ved för elden.

Ingen skonar sin broder.

20 Man river åt sig till höger

men förblir hungrig,

man tar för sig till vänster

men blir inte mätt.

Var och en äter köttet på sin egen arm:

21 Manasse äter Efraim och Efraim Manasse.

Tillsammans angriper de Juda.

Med allt detta upphör inte hans vrede,

hans hand är ännu uträckt.

—https://audio-bible-cdn.youversionapi.com/44/32k/ISA/9-40d52977a980469dfb7d4a188fa6cce0.mp3?version_id=160—